David Nzinga

David Nzinga kom till Sverige från Angola. Valet stod mellan Sverige och  Kuba. Hans far som var diplomat och kände till Olof Palmes politik hade läst att Sverige var ett av de första länderna som erkände Angola som en stat, då fick det bli Sverige.

Han kom till Sverige när han var 2 år gammal. De landade först i Laxå, sen Nynäshamn och slutligen Jordbro. Det är i Jordbro han växte upp och kallar hem.

Precis som alla unga pojkar så drömde han om att bli fotbollsstjärna. Han var riktigt bra på fotboll men hans syster märkte att han hade lätt för att stå i centrum och underhålla familj och vänner. Hon fick honom att söka som statist och han fick en statistroll i en reklamfilm. Under inspelningen av reklamfilmen insåg han hur mycket han tyckte om detta och bestämde sig för att vilja fortsätta med mer skådespeleri.

Det var en utmaning att finna roller som svart skådespelare inom den svenska mediebranschen. Casting annonserna riktade sig uteslutande till personer med nordiskt utseende, där blont hår och blå ögon efterfrågades, vilket gjorde det svårt att passa in i branschens snäva ideal.

Men så hittade han att SVT skulle producera en serie som hette “Familjen Babajou”. Den handlar om en familj från Uganda i Sverige under 70-talet. Han sökte och fick rollen som den äldsta sonen i familjen. “Jag var sjutton år då” säger han “Det var kul men så intensivt. Jag fick ihop det med skolan, fotbollen och livet. Men sen när all inspelning var klar så blev det ett stort tomrum.” Sen kom premiären och det sändes på tv. Han märkte hur hans föräldrar blev stolta av att se sin son på tv. Han tyckte själv att det var kul att serien fick ett sådant starkt mottagande.

Den blev nominerad av Kristallen för bästa tv-drama. Han och de andra skådespelarna var så glada. Han fann sig själv 18 år, på röda mattan för första gången, i en prestigefylld gala.

När det var dags för Familjen Babajou att gå in på röda mattan framför fotograferna och journalisterna så blev det knäpptyst. Till slut var det en fotograf som hade sympati och tog upp sin kamera och knäppte en bild.”Jag kommer ihåg att regissören sätter sin hand på min axel och tar oss vidare från röda mattan” säger han “När vi lämnat röda mattan och nästa gäst går på röda  mattan så blir det fullt med liv och journalisterna plåtar för fullt”

Han  kommer ihåg tankarna som gick i hans huvud då. “Jag tänkte här pratar de om mångfald och inkludering och om att behandla alla lika, men när det väl kommer till kritan så är det här man kan förvänta sig?”

I ett tillfälle hade han provspelat till en roll som polis. Allt hade gått bra men han fick inte rollen. I ett samtal med rollsättaren efteråt så fick David veta att det var eftersom producenten sagt att de inte kan ha en svart polis i serien som han inte fick rollen

Det är en av många scenario som han har stött på där det har varit diskriminering i branschen.

Vid ett annat tillfälle så hade han provspelat till en biroll som son till en poliskvinna, allt var påskrivet. Nu var det bara att börja spela in. ”Dagen innan inspelningen fick jag information om att de hade castat om mig till en annan roll, en statistroll." Han förklarar att orsaken var att producenten hade bestämt att det inte var möjligt att den vita poliskvinnan kunde ha en svart son. “Jag var fortfarande ung och ny i branschen, jag hade ingen agent och visste inte så mycket om vad man gör i en sådan situation." Förklarar han när jag frågar vad han gjorde när de ändrade sig.

En gång hade han blivit uppringd om en roll där de trodde stenhårt att han passade till. De letade efter någon med hans utseende och pondus, han behövde inte ens provspela. Han skulle spela en aggressiv svart man som attackerade en kvinna medan hon var ute och joggar. “Vad skulle hända om ni vände på det istället och det är jag som blir överfallen?!” svarade han. Han tackade nej till rollen.

“Där och då bestämde jag mig för att om jag vill ha något så måste jag skaffa mig det själv. Jag måste jobba 10 gånger hårdare, vilket mina föräldrar alltid har sagt.” Han började kontakta folk han hade lärt känna under sin tid och tog tag i projekten själv.

Han ringde bland annat Sebastian Lagerkvist. Han och Sebastian hade jobbat tillsammans tidigare och de bestämde sig för att göra en inspelning i Jordbro. De hade väldigt lite budget och fick förlita sig på folk som ställde upp. Och Jordbro levererade!

Kortfilmen fick pris för bästa skådespelare, bästa regissör, bästa film, bästa manus. Den spelades upp på flera filmfestivaler runt om i världen.

Efteråt fick han och Sebastian mer budget och gjorde sin nästa film, även den spelades in i Jordbro, och även den blev en succé med flera priser och hans jobb uppmärksammades i b.l.a. SVT: Melanin.

Därefter exploderade Davids karriär både framför och bakom kameran. Framför kameran har han medverkat i flera tv-serier och filmer. Han har spelat på Kungliga Dramaten stora scen och varit på världsturné med unga Klara och medverkat i julkalendern. Bakom kameran har han producerat långfilmen Glaciär för Viaplay, säsong 9 av Maria Wern med Warner bros och jobbat med den historiska balett succén Gustavia på Kungliga Operan som mottogs med stående ovationer av kungen och drottningen.

Förra året mottog han det prestigefyllda Anders Sandrew-stipendiet.

Idag är David inte bara skådespelare, producentoch mångfacetterad  filmskapare, han är även engagerad för att ge tillbaka till samhället.  "Jag har  alltid arbetat med människor och fokuserat på ungdomar. Jag har  varit mentor åt över hundra ungdomar och har en del ungdomar  under mina vingar" Han vägleder, håller workshop, är eldsjäl i XO  foundation. "Jag har tidigare arbetat på Vi unga-Vägen Ut  verksamheten och även med projekt Storstad vars uppgift varit att  utöka möjligheten till idrotten i idrotts svaga områden osv." säger  han

Hans driv är att skapa filmer som berör samt synliggöra  röster och berättelser som sällan får ta plats i tv-rutan. Samt  se till att öka representationen och bryta stereotyper. "Jag  vill att mitt unga jag ska kunna titta på svensk film och  scenkonst, och känna sig representerad, det får inte vara  som det var när jag växte upp - att det fattades." förklarar  han.

”Den stora bristen på representation fick mig att känna att  skådespeleriet var något långt borta från mig. Att mitt  utseende inte var välkommen då det inte fanns någon  igenkänning.

"Som skådespelare så har du inte mycket att säga till " säger han,  "men har du en titel bakom kameran då har du en annan möjlighet  att påverka."

Han arbetar just nu på två längre projekt, varav ena utspelar sig i  Jordbro och den andra mellan Sverige och Angola. Vilket är  resultatet av ett långt samarbete mellan Angola-ambassaden och  CinemAfrica.

Han vet att det är en utmanande bransch med många stängda dörrar,  där många är måna om att sätta andra i ett fack.

"För mig så älskar jag att vara kreativ och jobba med  människor. Jag kommer fortsätta att bygga min väg  och fortsätta så länge jag tycker detta är roligt."

"Familjen Babajou" bild från SVT arkiv