Weini Smon

Weini Smon kom från Eritrea till Sverige när hon var fyra år gammal. Hennes familj bosatte sig i Jönköping.

Vid 19 års ålder bestämde hon sig för att flytta till England. Hon var nyfiken på en internationell miljö med större mångfald och planerade att stanna i ett år, förbättra sitt språk och se mer av världen.

“I London lärde jag mig att drömma stort.”

I London såg hon svarta människor avancera i sina karriärer, vilket öppnade hennes ögon. I Sverige var sådana ambitioner sällsynta att se förverkligade, speciellt i lilla Jönköping på den tiden. “Jag kunde sitta på ett café i Canary Wharf och se människor i professionella kläder som såg ut som jag.”

Hon bestämde sig för att stanna kvar och studera International Business vid Greenwich University. Hennes mål var att arbeta med stora investmentbolag.

När hon tog examen var det mitt under den ekonomiska krisen, och att få ett jobb i London var svårt. “Jag sökte massor av jobb, men det var svårt,” säger hon. “Särskilt eftersom jag inte ville kompromissa utan bara sökte jobb inom mitt intresseområde.”

Till slut fick hon sitt drömjobb på Thomson Reuters som analytiker men det var i Polen. Hon kände en viss oro över hur hon som svart kvinna skulle bemötas där.

“Att flytta från London till en liten stad i norra Polen var en enorm kulturkrock.”

Den internationella dynamiken och pulsen hon var van vid fanns inte där, och hon stack ut var hon än gick.  “Jag minns att när jag klev på bussen blev det helt tyst och alla stirrade på mig.”

Trots det trivdes hon på jobbet och med sina kollegor.

I Polen var butikerna annorlunda – man stod vid disken och beställde det man ville ha, så hämtade personalen det. Det svårt att överleva utan språket. Vid ett tillfälle tog hon med sig en kollega som tolk och märkte att folk stirrade ännu mer. “Jag visste inte om det var rasism eller bara nyfikenhet.”

Men snart insåg hon att det var det senare. När människor kunde ställa sina frågor via hennes kollega som tolkade visade det sig att de var genuint nyfikna.

Efter en tid ville hennes mamma att hon skulle flytta tillbaka till Sverige. Hon gick motvilligt med på det – egentligen för att bevisa att det inte fanns jobb för henne där. Men till hennes förvåning fick hon jobb efter endast 3 veckors arbetssökande på Nordea att arbeta med deras internationella institutionella investerare.

Hon märkte att det var en snällare arbetsmiljö i Sverige jämfört med Polen där det fanns tydliga regelverk och metoder i hur man hanterar olika situationer. “Det var roligt att kunna ta och implementera detta på min svenska arbetsplats.” Kunskapen och arbetsmetoderna hon hade lärt sig i Polen som hon implementerade på den svenska arbetsplatsen var välbehövlig och uppskattad.

Men utöver skillnaden i struktur märkte hon också av mikroaggressioner.

“I England frågar man inte lika ofta var man kommer ifrån som i Sverige,” reflekterar hon. “Det är inte lika påtagligt. Kanske beror det på att landet har haft flera generationer av invandring och en annan förståelse.” Men hon kände att som minoritet fanns det en annan känsla av tillhörighet.

På hennes svenska arbetsplats var mångfalden begränsad. “Det var väldigt vitt och väldigt manligt.”

Och efter några glas vin blev mikroaggressionerna ibland till makroaggressioner.

Vid ett tillfälle, efter att hon höll en större presentation på engelska, kom en kollega fram och kommenterade hennes språk: “Varifrån kommer du egentligen? Din engelska låter inte så svenskt."“Och hon ser ju inte så svensk ut heller,” fyllde en annan i, skrattande.

“Where are we going with this backhanded compliment, tänkte jag då” reflekterar hon “Det är inte konstigt att man inte känner sig hemma i det här samhället när det ständigt påpekas i subtila kommentarer.”

Hon tror inte att kollegorna såg något fel i det. “De tycker nog att det är lite kul och skämtsamt. Men det är inte min börda att utbilda dem – det borde HR ta hand om.”

Trots detta har hon positiva minnen av sin karriärutveckling i Sverige där hennes tidigare erfarenhet och utlandserfarenhet var något man ofta uppskattade.

År 2020 började hon arbeta med wellness parallellt med sitt jobb. Hennes initiativ handlade om att skapa en plats där mångfald fick ta plats inom hälsa och välmående.

“Ofta när jag gick på yoga stack jag ut – det fanns knappt någon mångfald där. Jag insåg snabbt att tillgång till wellness är tyvärr ett privilegium.”

Hon ville skapa trygga rum för människor som såg ut som hon själv. “Vi jobbar med grunderna för att bygga en bra bas, så att vi kan prata om det som påverkar vår hälsa – för att läka och bli starka och skapa trygga rum."

Att ta sig tid för meditation kan hjälpa till att bearbeta känslor som uppstår av mikroaggressioner, generations-trauman eller stress från det politiska läget.

“Det som sker på arbetsplatsen, i nyheterna, i olika rum där man sticker ut – på sjukhus, i kollektivtrafiken, på jobbet – allt det påverkar oss. Vi behöver hitta sätt att bearbeta det.”

Idag jobbar Weini heltid med sitt initiativ och bolag “Yoga with Weini”, där hon fokuserar på wellness med DEI perspektiv för minoriteter men jobbar även med att hitta och skapa mer tillgänglighet inom wellness på olika arbetsplatser. Psykisk och fysisk ohälsa har en stor påverkan på arbetsplatserna och samhället i stort och hon tycker att fler arbetsplatser borde fokusera mer på detta.